Bygg Rätt – November 2016

– ett nyhetsbrev från Moll Wendén Advokatbyrå med fokus på frågor från bygg- och fastighetsbranschen.

Vem har rätt att få ut information från personalliggaren?

Som bekant gäller numera att en elektronisk personalliggare ska finnas på många byggarbetsplatser i syfte att minska svartarbete och få till stånd en rättvis konkurrens mellan bolag. Skatteverket ansvarar för kontroll av att reglerna följs och uppgifterna ska därför också sparas för att möjliggöra kontroll. De elektroniska personalliggarna medför dock att information lagras som kan vara intressant även för andra aktörer. En fråga som uppkommer är därför vilken möjlighet andra än Skatteverket har att begära ut de uppgifter som finns sparade i personalliggaren.

De uppgifter som sparas i den elektroniska personalliggaren utgör s.k. personuppgifter och omfattas därför av personuppgiftslagen (PUL). Lagen har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Den som behandlar personuppgifter har enligt PUL vissa skyldigheter i förhållande till de registrerade, dvs. i detta fall gentemot de som registreras i personalliggaren.

Enligt PUL har den registrerade rätt att en gång om året, efter begäran, få ut ett skriftligt registerutdrag avseende de uppgifter som rör den registrerade. Det ligger därför i såväl de registrerades som i den personuppgiftsansvariges intresse att fungerande rutiner finns för att på ett smidigt sätt leverera begärda uppgifter.

Det måste noteras att denna möjlighet att få tillgång till uppgifter enligt personuppgiftslagen är begränsad till begäran från de registrerade och omfattar alltså inte andra aktörer, t.ex. arbetsgivare eller entreprenörer.

Vad händer när beställaren sticker huvudet i sanden?

Enligt AB 04 och ABT 06 har parterna i en rad olika situationer en skyldighet att underrätta motparten om omständigheter som inträffar, denna skyldighet är i vissa fall kopplad till rätten till ersättning på så vis att en underlåtenhet att underrätta motparten kan medföra en förlorad rätt till ersättning för kostnader som uppstår. Det förekommer dock då och då att entreprenören hamnar i en situation där beställaren inte längre går att få kontakt med eller undviker att fatta nödvändiga beslut. Fråga blir då hur entreprenören ska agera och i vilken utsträckning entreprenören, trots det uteblivna svaret, har möjlighet att utföra och få ersättning för arbetet.

Vanligtvis tillmäts inte passivitet i svensk rätt i sig sådan verkan att det ger upphov till bundenhet för den passiva parten, det krävs ett aktivt agerande för att parten ska ådra sig ersättningsskyldighet. Detta kan dock ändras när det är fråga om ett existerande avtalsförhållande.

En situation där beställarens passivitet kan få betydelse är när det är fråga om s.k. likställda ÄTA-arbeten. Då är entreprenören i många fall skyldig att inhämta beställarens synpunkter innan arbetet utförs. Genomför entreprenören arbetet utan att avvakta synpunkter gäller enligt huvudregeln att entreprenören inte är berättigad till någon ersättning utöver kontraktssumman. Det finns dock en ventil som möjliggör att ersättning i vissa fall ändå ska utgå om det annars skulle vara oskäligt. Ett typexempel på sådan oskälighet är när beställaren inte utan dröjsmål lämnar besked till entreprenören. En beställare som i nämnda situation undviker att svara på underrättelsen bör i normalfallet alltså ändå bli ersättningsskyldig för det aktuella arbetet.
Värt att nämna är även de fall där arbetet helt hindras på grund av något som åligger beställaren, t.ex. då en avgörande ritning saknas. Om en entreprenör i sådant fall löser problemet utan att ha fått någon respons från beställaren riskerar entreprenören att själv ansvara för den lösning som genomförts. En entreprenör bör i sådant fall snarast anmäla hinder enligt aktuella bestämmelser. Entreprenören bör dock alltid ha i åtanke att det kan föreligga en skyldighet att minimera skador varför entreprenören inte ska utnyttja situationen på otillbörligt sätt.

Om beställaren sätter i system att ignorera entreprenörens underrättelser kan entreprenören efter en tid bli frestad att sluta skicka underrättelser som tar tid att upprätta och administrera. Den kloke entreprenören bör dock alltid uppfylla sin underrättelseplikt för att försäkra sig om att få rätt till ersättning och tidsförlängning.

Entreprenörens underrättelser är dock inte bara av betydelse för att uppfylla formaliakraven i AB 04/ABT 06, en entreprenör som upprättar och sparar underrättelser har ett bevismässigt överläge i en eventuell tvist där parterna ofta har olika uppfattningar om vad som faktiskt hänt under entreprenadtiden.

Timpris – var går gränsen?

Något som ofta kan bli föremål för diskussion eller rentav tvist är i vilken utsträckning en entreprenörs kostnader ska omfattas av angivet timpris när ersättning utgår enligt självkostnadsprincipen på löpande räkning. Omfattas inte en viss självkostnad av det angivna timpriset kan entreprenören ha rätt att därutöver få ersättning för kostnaden om kostnaden är nödvändig för entreprenadens utförande.

En del av problematiken grundar sig i att det saknas en tydlig och generell definition av vad som ska omfattas av begreppet ”timpris”. Har parterna inte uttryckligen avtalat om vad som ska ingå kan vägledning i viss mån erhållas från Sveriges Byggindustriers Formulär LR06, som anses utgöra branschpraxis i frågan om den s.k. självkostnadsprincipen. Annars ligger bevisbördan vanligtvis på den part som påstår att viss kostnad ingår i timpriset att bevisa det.

I ett förhållandevis färskt hovrättsfall ansågs vissa kostnader såsom för modem, parkeringsavgifter och mobiltelefonavgifter falla utanför timpriset, men vara nödvändiga för entreprenadens utförande och kostnaderna skulle därför ersättas till självkostnadspris. Även mer oväntade kostnader som för möteskaffe och måltider vid taklagsfesten ansågs falla utanför timkostnaden och skulle därför ersättas särskilt.

Hovrätten betonade att kostnaderna inte hade privat karaktär utan var av sådan typ att de vanligtvis betalades av arbetsgivaren.

För många kan nog ett sådant utfall framstå som förvånande – och det finns alltså all anledning att i förväg reda ut vad som ska omfattas av ett angivet timpris och vilka självkostnader som därutöver ska ersättas.

Det här nyhetsbrevet ska inte ses som juridisk rådgivning, utan har upprättats i informationssyfte.

Ladda ner nyhetsbrevet som en pdf.

Elisabeth André
elisabeth.andre@mollwenden.se